l
Vad händer i mitt liv?
Gråter,hatar mig själv, vill spy upp mina inälvor när jag ser mig själv i spegeln.
Ingen vet, ingen vill att jag ska bli smal. Mina föräldrar och vänner vill bara att jag ska öka och öka i storlek.
En av mina vänner frågar konstant vad jag äter per dag,jag ljuger alltid.
Antingen äter jag inte på flera dagar och mår så sjukt bra..jag älskar att känna mig yr och helt om i magen, eller så äter jag typ massor, och vill dö, vill spy får panikattacker.
Senast kastade jag ett glas i väggen.
Mat stressar mig, ändå överäter jag. ÄVEN FAST jag vet att jag kommer fortsätta att vara överviktig.
Det känns som jag inte kämpar längre, som att jag inte har någon kraft kvar, som att jag har gett upp.
NEJ JAG VILL INTE! Jag VILL KÄMPA! Jag måste nå mitt mål.
Vägde mig senast i onsdags kväll och då vägde jag 49, men då hade ju inte maten hunnit sätta sig på min redan överfeta äckliga kropp...så nu vill jag inte ens veta vad jag väger.
Jag funderar på att börja skriva till Ana igen, hon är så snäll mot mig. Hon tolerar inte hetsätningar eller mat öht.
Hon får mig att må bra,hon straffar mig hårt om jag gör fel. Andra skulle bara sucka om jag sa att jag var ledsen för att jag ätit ett äpple, men Ana förstår.
Vem som än läser detta, kämpa kämpa kämpa <3
Gråter,hatar mig själv, vill spy upp mina inälvor när jag ser mig själv i spegeln.
Ingen vet, ingen vill att jag ska bli smal. Mina föräldrar och vänner vill bara att jag ska öka och öka i storlek.
En av mina vänner frågar konstant vad jag äter per dag,jag ljuger alltid.
Antingen äter jag inte på flera dagar och mår så sjukt bra..jag älskar att känna mig yr och helt om i magen, eller så äter jag typ massor, och vill dö, vill spy får panikattacker.
Senast kastade jag ett glas i väggen.
Mat stressar mig, ändå överäter jag. ÄVEN FAST jag vet att jag kommer fortsätta att vara överviktig.
Det känns som jag inte kämpar längre, som att jag inte har någon kraft kvar, som att jag har gett upp.
NEJ JAG VILL INTE! Jag VILL KÄMPA! Jag måste nå mitt mål.
Vägde mig senast i onsdags kväll och då vägde jag 49, men då hade ju inte maten hunnit sätta sig på min redan överfeta äckliga kropp...så nu vill jag inte ens veta vad jag väger.
Jag funderar på att börja skriva till Ana igen, hon är så snäll mot mig. Hon tolerar inte hetsätningar eller mat öht.
Hon får mig att må bra,hon straffar mig hårt om jag gör fel. Andra skulle bara sucka om jag sa att jag var ledsen för att jag ätit ett äpple, men Ana förstår.
Vem som än läser detta, kämpa kämpa kämpa <3
Kommentarer
Amy säger:
Älskar med att känna mig tom! :) när jag är svag å proppat i mig för mycket mat så är ju känslan efter jag spytt helt fantastisk! Dock hatar ju situationen under tiden jag spyr. Lätt värt efter. Men bästa är ju att inte äta :s
Svar:
Amanda
Trackback